ivantanpaettliv

Ja, nu är det snart nytt år. Jag har stora förhoppningar inför det nya året. Det kan liksom inte bli sämre än det som varit. Eller det kan det ju, men såna tankar kan jag inte ens tänka. Jag brukar inte vara så bra på det här med nyårslöften, och inte heller i år har jag avlagt några såna. Men däremot har jag önskat saker. En av dessa är att 2012 ska vara året då vi äntligen får gå en graviditet ut och få ett barn som lever. Jag säger äntligen, för det känns som det var oerhört längesedan jag var med om det. Jag är ju helt medveten om att det här hänt förut, jag har ju tre små juveler här hemma som bevis på det, men det känns på något konstigt sätt som om det inte har hänt. Som om vi bara har varit med om sena missfall. Konstiga känslor.

Jag önskar er, och oss, ett gott nytt år!

Vi har ju inte riktigt bestämt när vi vill börja försöka igen. Först tänkte vi att vi skulle vänta ett tag, typ ett halvår. Sen kändes det så himla länge att vänta till dess. Vi har ju redan väntat väldigt länge. Så då kortade vi, eller jag, ner det till ett par månader. Men det är ju också rätt länge... Så senaste budet är att vi kanske inte väntar alls. Men vi får se. Det beror ju lite på om min kropp kommer igång snabbt eller inte. Jag brukar känna av min ägglossning och jag är helt säker på att jag inte hade någon ägglossning den här gången i allafall, vilket ju inte är så konstigt. Men sen när den också funkar är det kanske bara att köra på. Eller nåt sånt. Vi får se. Jag både vill och inte vill sätta igång snabbt. Hjärtat vill på en gång, medan huvudet inser att det kanske vore bra att vänta. Vi får se.

Kroppen håller på att ladda om. Första steget mot full återhämtning och omladdning funkar nu som det ska. Nu väntar jag bara på att ägglossningen ska komma igång också. Återstår att se hur lång tid det tar den här gången.

Nu är beslutet taget. Det blir med säkerhet fler försök att få till en liten fyra. Vi vill!! Så nu har jag budat hem graviditetstest på Tradera. Sen ska vi bara bestämma när det är dags att börja försöka.

I måndags var jag till min barnmorska. Jag hade lite funderingar och då hon fått en återbudstid samma dag så förslog hon att jag skulle komma dit så kunde vi prata om hur jag mår, och hon kunde kolla att allt såg ok ut efter det här missfallet. Det var rätt skönt att träffa henne. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men det var inte det. Visserligen är gynundersökningar aldrig kul, men det var värt det när hon avslutade med att ge mig en ok-stämpel i rumpan. Kanske inte bokstavligt, men ni fattar vad jag menar. :-D

Vill inte skriva i den vanliga bloggen om vissa saker. Vill inte att alla ska veta när vi väljer att börja försöka igen. Försöka att skapa ett nytt litet liv igen. Men vissa saker måste jag få skriva om. Och då blir det här.

Tänkte att bloggnamnet var ganska passande. I väntan på ett liv. I väntan på ett nytt liv i min mage, men också i väntan på att det liv jag lever ska ta fart och faktiskt bli ett liv. Just nu är allt på sparlåga och det känns inte som om livet rullar på. Fast det gör ju det egentligen. Och det vet jag. Men det känns bara inte så.

Så välkomna hit! Ni få utvalda som jag lämnat adressen till. Och kanske några andra också som hittat hit på andra vägar. Välkomna att följa min längtan efter ett fjärde barn.