ivantanpaettliv

I natt drömde jag att jag var ett par veckor längre gången än jag är. Så plötsligt så ramlade bebisen bara ut... Den såg ut lite som en 6-7 cm lång E.T. Jag hade lite svårt att smälta att det hände, och framförallt kunde jag inte begripa hur den hade kunnat komma ut utan att det gjort ont.

Så jag tog med mig bebisen och gick upp till sovrummet. Där skulle jag ringa förlossningen eller spec mvc eller nåt. Men när jag kom upp dit så tyckte jag plötsligt att bebisen var större. Och såg mer mänsklig ut. Och medan jag satt och tittade på den så började den plötsligt att andas. Och varje gång jag vände bort blicken, och sen tittade tillbaka igen, så hade den vuxit mer. Tillslut låg det en tjej i storlek av typ 20-åring i sängen. Det förvirrade samtal jag sen ringde till sjukhuset blev "Ehh, jag fick missfall för 40 minuter sen. Och nu är hon stor som en 20-åring..."

Sen att tjejen var väldigt lik Daenerys Targaryen var säkert bara en slump. Även fast jag tittade på Game of thrones innan jag somnade.

Idag har jag gjort ett nytt ul. Och den inneboende växer på som den ska och stämmer väl med de 9 veckor och 4 dagar som jag har gått enligt senaste mens. Nu är den 2,8 cm från huvud till rumpa, och den passade också på att visa att den kan vifta för fullt med de små armarna.

Så fascinerande att något så litet redan kan ha både armar och små ben.

Nu har Felix fått femte sjukan. Min mamma har inget minne av att jag har haft den. Som gravid ska man då undvika kontakt med den som har sjukdomen. Det är ju lätt när det är ens barn...

Får jag femte sjukan är det 33% risk att även bebisen får det. Det ger inga fosterskador, men kan ge blodbrist både under tiden i livmodern men även sen efter födseln också.

Och jag som trodde att jag skulle få vara lugn nu när jag får komma och göra ultraljud så ofta...

Jag tar ju Lergigan för att sova bättre. Och de funkar riktigt bra. Dessvärre så är jag rätt seg på morgnarna innan tabletten har försvunnit tillräckligt ur kroppen. Så jag kan inte ta dem om jag ska köra bil dagen därpå. Och det är ju lite negativt.

Det positiva är att jag slipper må illa på morgonen, för de hjälper mot det också.

Usch, vilken jobbig förmiddag, som jag dessutom var tvungen att tillbringa på skolan då vi hade ett obligatoriskt moment. Jag berättade för mina gruppkompisar om läget (ingen av dem visste sen tidigare att jag är gravid).

Men ultraljudet gick lysande! Det pickade på så fint och den inneboende hade växt ordentligt sen förra veckan. Dessutom var det samma kvinna som svarade i telefonen som gjorde ul:et på mig. Och nu hade hon läst min journal och det var självklart att jag hade på spec mvc att göra. Hon till och med föreslog att vi skulle boka in ytterligare ett ultraljud om 1½ vecka, så att det inte blir långt mellan ultraljuden (för sen har jag ett sen tidigare inbokat ytterligare 1½ vecka framåt). Då jag först protesterade och sa att jag kunde ringa om jag blev orolig så sa hon att om jag hade ett inbokat kanske jag skulle slippa bli orolig. Och det kändes skönt att hon sa så, för jag tror att det stämmer. Så måndag den 23 april är det dags för nästa ul. :-)

Det var betydligt lättare att gå tillbaka till skolan och slutför eftermiddagen efter att få den fina bekräftelsen.

Igår och idag har jag inte känt mig lika gravid längre. Och idag rasade det bara hår från mig i duschen.... Det är sånt jag förknippar med missfall... Så nu grep oron och ångesten mig totalt igen. Tack och lov så fick jag en tid att komma på spec mvc kl 13 idag, men det är långt till dess. Sen hann jag bli arg på hon som svarade också, för hon ville först inte lyssna på att jag hörde dit, utan försökte hänvisa mig till gyn. Jag fick stå på mig och förklara att jag går hos en läkare på spec mvc och att jag inte bara var en vanlig orolig gravid, utan att jag har en bakgrund som faktiskt gör mig berättigad att vara orolig.

Idag vill ni inte vara jag. Om ni inte tycker att det är grymt kul att må apilla så fort ni rör er. Eller sitter stilla. Eller till och med bara andas. Men jag tror inte att ni längtar efter såna känslor.

Jag trodde i min enfald att jag skulle klara mig med att må så där lite lagom illa. Men icke sa nicke. Idag vill jag helst ligga i sängen och stöna. Inte så att jag kräks, men ibland önskar jag att jag fick göra det så att det lättar.

Och inte har jag någon matlust heller. Jag brukar ju vara så himla hungrig när jag är gravid, men inte den här gången. Jag misstänker att det är Sertralinet som är boven. Ändrad aptit fanns med bland biverkningarna.

Så situationen är sån att jag mår illa. Jag vet att det blir bättre om jag äter. Jag klarar inte av att äta. Ni kan ju själva räkna ut resultatet av det...

Alltså jag kan inte minnas att jag haft så väldigt ont i brösten under mina andra graviditeter. Klart de har ömmat och så, men inte värkt som de gör nu. Jag undrar om det kan vara progesteronet som gör det? Som förstärker graviditeten i min kropp?

Vi var på simhallen hela familjen i lördags, också skulle jag dyka med de stora barnen. Och rackarns vad ont det gjorde i brösten av att landa i vattnet. Och då var det inte ens så att jag fick magplask. Det gjorde ont ändå. Det blev bara ett dyk...

Också har jag växtvärk livmodern också. Ibland så pass att jag nästan funderat på att ta en värktablett. Men nä, det får räcka med piller nu.

När jag var på apoteket igår funderade jag på om jag skulle måsta köpa en dosett, ni vet en sån där låda där man i förväg doserar mediciner i fack så man kan hålla reda på när de ska tas, och om man tagit. Jag har en del som ska kommas ihåg nu...

Först är det mina vanliga vitaminer - Mitt val kvinna - som jag tar två tabletter av en gång om dagen.

Sen är det Sertralinet (mot ångesten) som jag tar en gång om dagen.

Häromdagen så tillkom Lergigan, som jag ska ta på kvällen för att bli dåsig och förhoppningsvis sova bättre.

Igår fick jag utskrivet Trombyl, som ska minska risken för ev blodproppar i navelsträng och moderkaka. Den ska tas en gång om dagen.

Och sist men inte minst så fick jag Progesteron (gulkroppshormon) som vagitorier att ta varje morgon och kväll.

Dessutom finns en fundering på om jag ska äta Losec också, då kombinationen Trombyl och Sertralin kan öka risken för blödningar i magen (magsår). Men vi ska avvakta lite och se.

Puh! Och jag som brukar försöka undvika läkemedel i så stor utsträckning jag kan när jag är gravid...

Den där suddiga fläcken mitt i det svarta, är mindre än 1 cm lång (jag minns inte exakta måttet), men har ändå ett fint tickande hjärta. Och det bästa av allt, är att den där suddiga fläcken är inneboende i min mage!

Jag är hur lugn som helst inför vul:et i eftermiddag. Det är så konstigt att jag känner så att jag förvånas över mig själv. Hur kan jag vara lugn? Fast nervositeten kanske kommer när det närmar sig. 14.30 har jag fått tid. Så kanske är jag som ett asplöv där runt 14-tiden. Vi får se.

Jag tror att en del av min lugnhet kommer av att jag var på vårdcentralen igår, och träffade min läkare. Och hon frågade lite om hur jag kände mig. När jag beskrev mina symptom så sa hon att det var bra tecken, och hon kommenterade faktiskt att jag blivit en del bystigare. (Jag har fått byta till en större bh). Dessutom sa hon att det faktum att de såg en gulkropp förra gången var väldigt positivt. Det ökar chanserna ordentligt att det kommer att se bra ut idag. Det är ingen garanti, men chanserna är betydligt större än om de inte sett en gulkropp. (den läkare jag träffar är gynekolog också).

Så troligen är det hennes ord som gör att jag mår som jag gör.