ivantanpaettliv

....blir mina drömmar. Det jag drömde i natt var så sjukt att jag inte ens klarar av att återberätta det här. Jag vet ju att ju brukar drömma mycket, och sjukt, när jag är gravid, men jag har inget minne av att det varit så här mycket tidigare...

Nytt ultraljud idag. Den inneboende lever och mår. Man kan tydligen bara mäta fosterlängden, med den apparat de hade, fram till v 14+0, sen måste man mäta skallen och lårben och sånt för att få fram datering. Och då jag inte är där för sånt, så nöjde vi oss med att se att Sprattlet är större än 14 fulla veckor. Ca 8,5-8,7 cm borde den vara nu, mätt från huvud till rumpa.

H*n såg ut som om h*n låg och tuggade medan vi tittade på den, och enligt barnmorskan innebär det troligen att den dricker fostervatten. Vi kunde även se både magsäck och urinblåsa, och fattade jag rätt så tyder också det på att den dricker som den ska. Den stora bullen under Sprattlet är moderkakan.

...ett litet sprattel jag kände i morse. Jag har haft funderingar sista veckan på om det skulle kunna vara så, och nu i morse så blev jag nästan helt säker. Förhoppningsvis kan jag få känna det ofta nu framöver så jag slipper oroa mig så mycket.

För det är jobbigt nu. Jag är ju inne de veckor när man mår ganska bra i själva graviditeten, men det är också den del som jag då har som minst att haka upp mig på. Alltså minst saker som jag kan hitta som kan tyda på att allt fortfarande är bra. Dessutom går jag snart in i den vecka där det första av de barn vi förlorade dog...

Nytt ul på måndag. Det känns både bra och jobbigt.

Det jobbigaste med att äta blodförtunnande, är alla förbaskade blåmärken. Jag ser rätt blåslagen ut på benen. Minsta lilla stöt mot dem ger ett stort blåmärke...

För övrigt börjar det vara jobbigt att hålla magen gömd för mina föräldrar och andra. Jag måste tänka till när jag klär mig, och klä mig beroende på vilka jag ska träffa den dagen. Men jag är nog inte riktigt beredd att berätta ännu ändå...

Trots att jag faktiskt inte helt vågar lita på ännu, att det verkligen ska bli en bebis denna gång, så var jag bara tvungen att fira att allt såg bra ut på KUB-testet i måndags. Först blev det en kopp kaffe och en chokladkaka. En HEL chokladkaka.

Sen åkte jag och köpte ett babyskydd.

Japp, jag är knäpp! Jag erkänner.

Men halva priset är ändå halva priset. Och det var ju det vi redan bestämt att vi ville ha. Så nu står det ingömt i min garderob, vilket gör att kläderna knappt får plats... Men om det blir en bebis den här gången, så är det värt det. Och blir det inte så.... ja, då får vi väl sälja det.

Jag misstänker att vi kommer att få fullt upp när denna inneboende är klar för att leva med oss.... Det var sån fart där inne under KUB-testet idag, att det var svårt att fånga h*n både för mätning och för fotografering. H*n slog kullerbyttor, såg ut som h*n studsade, passade på att vinka litegrann och snurrade runt som en liten vilde.

Mätresultatet gav i allafall lägsta möjliga risk för kromosomavvikelser - 1 på 20000. Det kändes skönt att slippa ha något mer att oroa sig för.

Den inneboende är nu 6,6 cm från huvud till rumpa och jag beräknas vara i v12+5 idag.

Vildbasaren hyfsat fångad från sidan. Det vita strecket i nederkant är ryggraden och benen syns till höger på bilden.

Jag kommer att få fortsätta gå på regelbundna ultraljud, så varannan måndag är det, åtminstone i sex veckor framåt, dags att bebe sig till spec mvc.

Jag har senaste dagarna unnat mig en massa. Tre par mammabyxor, två par mammalinnen, en mammaklänning, en mammakjol och två par bh:ar. Mycket grejer blev det... Men välbehövligt alltihopa. Jag får inte på mig några av mina vanliga byxor längre. Eller jo, det gör jag, men det klämmer och är inte skönt. Lite lustigt är att mammakläder som jag köpt till de andra graviditeterna, de som blev missfall, nu inte passar. De är för stora... Så jag som tyckte att jag hade vad jag behövde i klädväg, fick vackert bege mig till affären för att hitta kläder att ha.

Men, men, nu är garderoben påfylld och jag borde klara mig ett tag.

I morgon är det KUB-test. Lite pirrigt är det. Men jag känner mig gravid så jag är inte så jätteorolig. Nu iallafall. Vi får väl se i morgon bitte...

...sådär rätt sent på kvällen. Ja, får en gravid kvinna det, då är det bara för maken att fixa. Tur för honom att vi hade pizzarester i kylen. Värmda i ugnen smakade det nästan som nygräddat.

I helgen har magen exploderat. Typ. Den har i allafall blivit rejält mycket större. Fascinerande att det på bara ett par dagar kan bli sån skillnad. Och jag var tvungen att ställa mig på vågen i morse för att se om jag gått en massa i vikt, men det hade jag inte. Jag ligger fortfarande på +2kg. Om det fortsätter i den här takten kommer jag att likna en boll mot slutet. Jag hoppas jag slipper det.

Konstant hungrig är numera vad jag är. De två kilon jag gått upp hittills lär nog snart följas av fler, om jag ska fortsätta vara så här hungrig. Det känns som om jag äter jämt... Men det är väl troligen för att den inneboende växer i en rasande takt just nu.

Den här sidan gillar jag. Den stämmer rätt bra med de mått jag fått på mina ul också. Tänk bara på att tex v11 är i tabellen 11+0 till 11+6.

Ultraljudet gick finfint. :-) Jag var en kvart tidig men fick komma in direkt ändå. Jag vågade inte kolla när hon satte ultraljudsapparaten mot min mage, utan hon fick säga till så fort hon såg hjärtljud. Då vågade jag titta.

Den inneboende är nu 4,5 cm från huvud till rumpa och det innebär v11+2. Enligt sista mens är jag 11+0, så det känns jättebra att ligga några dagar före. :-) Såg vi rätt har krabaten både två armar och två ben, och det är ju alltid bra. :-)

Jag fick tid för kub-testet måndag den 14:e, alltså om 1½ vecka. Skönt att det är kort även till nästa gång jag ska dit.

Nu ska jag fira med att unna mig lite efterrätt efter lunchen. Glass och chokladsås skulle sitta rätt fint. :-)

Idag var jag på inskrivning hos barnmorskan. Vi hejade på varandra och konstaterade att hon redan vet det mesta om mig. Hon tog blodprover för KUB-testet och de vanliga blodproverna också. Allt såg bra ut. Vi konstaterade att eftersom jag kommer att gå regelbundet på spec mvc så behöver jag inte träffa henne mer än normalt. Nästa tid blev i början på juni.

Hb; 136
Socker; 4,1
Blodtryck; 120/70

Imorgon är det spec mvc igen och ett nytt ultraljud. Behöver jag säga att jag är nervös...