ivantanpaettliv

Idag är jag i v 27+3 och det var dags för ett nytt ultraljud. Felix följde med mig idag. Allt såg bara bra ut. Sprattlet är verkligen ett litet sprattel och ville absolut inte ligga stilla eller lägga sig så att det var någon idé att printa ut en bild. Vikten uppskattades till 986g, vilket är ca 10-12% mindre än medelkurvan, men ändå inom det som anses normalt. Och flödet i navelsträngen såg lysande ut.

Eller medicinfri kanske inte är rätt ord, men om två veckor är jag utan Sertralinet i allafall. Nertrappning påbörjas idag och ska pågå i 14 dagar. Lite skrämmande känns det.

Fogarna blir inte direkt bättre, utan snarare sämre och sämre. Så jag är just sjukskriven på heltid några dagar, också ska jag träffa min läkare på spec mvc i morgon. Vi får se vad hon säger, men enligt min läkare på vc som jag träffade idag, så borde jag fortsätta vara sjukskriven på heltid. Det med tanke på hur svårt jag har att röra mig. Jag har i allafall lagt upp en mental plan för hur jag ska hantera en eventuell heltidssjukskrivning.

...fogarna krångla. :-( Lite minigolf med familjen, resulterade i en kväll i liggande läge pga onda fogar. Jag hoppas att det har gett med sig till i morgon, annars vete tusan hur det ska gå att jobba...

Jag har genom mina graviditeter så ofta fått kommentarer om min mage i stil med att "Oj, vad stor du är!", "Är du säker på att det verkligen bara är en?" osv. Idag fick jag en kommentar av bvc-sköterskan, som jag passade på att prata med när jag ändå var på familjecentralen hos min barnmorska. Och när jag skulle gå därifrån så sa hon; "Vilken väldigt fin mage du har! Så där lagom rund och fin." Och det var dagens bästa för mig. :-)

24 fulla veckor. Det känns bra. Ännu bättre kändes det när jag ställde mig på vågen i morse och den bara visar +7 kg sen jag testade positivt (+5 kg sen inskrivningen). Med de andra barnen har jag totalt gått upp 18, 18 och 13 kg. När jag gick upp 13 hade jag vid den här tiden gått upp 9 kg. Så jag ligger under det, och det känns väldigt bra. :-)

Idag har det varit nytt ultraljud och även en viktskattning av Krabaten. Uppskattningsvis är han ca 4% mindre än förväntat, men det är så lite att det är inom felmarginalen. Det var en väldigt livlig Krabat som visade upp sig, och Nellie som följde med, satt mest och fnissade åt alla snurrar och sparkar. Nästa ul blir om 3½ vecka.

13.30 är det ultraljud igen. Lite nervöst känns det, fast jag känner så mycket rörelser. Det ska i allafall bli spännande att få veta ungefär vad krabaten väger, då det ska göras en viktskattning också.

Då halsbrännan höll på att döda mig (satt uppe till 02.15 i natt och drack mjölk innan det gav sig så att jag kunde somna) så har jag nu idag utvidgat min medicindos med ytterligare en. Gaviscon. Maken fick rådfråga apotekspersonalen som fick knappa in det jag äter och sen jämföra med vad som funkar både tillsammans med det och även också när man är gravid. Det var inte så lätt tydligen, men Gaviscon ska funka. Hoppas det funkar på halsbrännan också. Annars kommer jag att förvandlas till en eldsprutande drake, misstänker jag.

Idag är jag i vecka 22+4 och magen börjar bli stor.

Den inneboende sparkar för fullt och nu har även Nellie och Felix fått känna sparkar. Jag känner rörelser många gånger per dag och det är jättekul. Men jag undrar lite hur vild denna bebis kommer att bli...

Alltså kännbara som i utanpå. Jag har ju känt dem inuti länge, men nu har både maken och Minea känt sparkar utanpå magen. Minea såg jätterädd ut och ryckte undan handen. :-D Men sen klappade hon försiktigt på magen och pratade med bebisen. :-) Hoppas att Nellie och Felix snart kan få känna dem också.

Vi fotar ju min mage var fjärde vecka, det har vi gjort alla graviditeter. Så här ser jag ut idag i vecka 20+1;

Nyss hemkommen från spec mvc och ett nytt ultraljud. Jag som trodde jag var i v 19+5, blev lite överraskad när hon sa att jag enligt dateringen är 19+6. Skönt att ha snurrat till det åt det hållet. Det hade varit jobbigare att ha tappat en dag. :-)

Minea satt som ett litet ljus och tittade på ultraljudsskärmen. Spännande värre! När hon sen fick två bilder på bebisen, så visste lyckan inga gränser. Hon har sjungit om att hon ska bli storasyster halva vägen hem.

För övrigt så visade Sprattlet underredet väldigt tydligt idag, så det är nog ingen tvekan om vilken sort vi väntar. :-)

En hyfsad profilbild

En bild med 3D eller 4D eller vad det heter. Läkaren använde det för att kolla flödet i navelsträngen, vvilket såg bara bra ut. Hon kollade även sa att navelsträngen inte ligger runt halsen, vilket den inte gör. På bilden syns att den som ligger över axeln.

Nästa koll på spec mvc blir om 4 veckor. Då är det nytt läkarbesök, ultraljud coh troligen en viktskattning. Och som vanligt så får jag komma in tidigare och göra en snabb koll, ifall jag är orolig.

Idag hade jag ett nytt bm-besök. Det var inte min vanliga bm, då hon har semester, men jag har träffat denna andra förut också. Minea fick följa med då hon har sommarlov och är hemma med mig.

Vikt; +2kg (totalt +5kg)
Hb; 128
Socker; 4,2
Blodtryck; 119/72
Fosterljud; 158 (en väldigt vaken och aktiv bebis som roade sig med att sparka på apparaten gång på gång)

Minea tyckte det var oerhört spännande att få höra bebisens hjärta slå. Och senare idag blir det förhoppningsvis ännu mer spännande för henne, för då ska jag på spec mvc för läkarbesök och troligen ett nytt ultraljud.

Det är skönt att känna att den inneboende rör på sig. Och det känner jag nästan varje dag nu. Jag tror att det är det jag känner i allafall. Jag vågar inte vara helt säker, även om jag är typ 90% säker. Och varje gång jag känner rörelser så kommer det helt av sig själv ett leende på mina läppar. Lycka!

Det pickade på så fint i min mage. :-) Hjärta, magsäck, urinblåsa, hjärna och överläpp såg alla bra ut. Jag var mest fascinerad över att han kunde kolla överläppen och alltså konstatera att det inte finns någon läppspalt.

Dock sov krabaten och ville inte alls vara med på någon riktigt bra bild. Här är den bästa vi fick till. Huvudet syns lite från snedden till vänster på bilden. Vänster öra syns. Fattade jag det rätt så är de svarta fläckarna i magen hjärtat och magsäcken. Höger arm har krabaten nästan framför ansiktet, och vänster syns ovanför huvudet. En liten bit av vänster ben syns också, men det mesta av benen är utanför bilden.

Lill-krabaten!

Så nu kan jag andas igen! Barnmorskan som gjorde ultraljudet sa att han såg min ångest när jag kom in, och att det var skönt att se att det hade släppt när vi gick därifrån.

Och vi behöll dessutom dateringen från KUB-testet, då den är exaktare och dateringen idag bara avvek någon dag.

.... har svårt att andas och var nyss så yr att jag trodde jag skulle tuppa av.

Men vad tror ni jag gör? Jo, jag plågar mig själv med att gå igenom bebiskläderna vi redan har, och surfar efter mer bebiskläder på Tradera...

Jag är inte frisk, jag vet....

1 timme och 27 minuter kvar...