ivantanpaettliv

Hemma igen från förlossningen! Tappen är helt mjuk, men den är inte helt utplånad och hon bedömde inte att jag börjat öppna mig. De sammandragningar jag får är rejäla, men då de inte är regelbundna (det kan gå upp mot 30-40 minuter mellan ibland, för att sen komma med 4-5 minuters mellanrum), så var det inget som behövde stannas av. Däremot så tar sammandragningarna fart så fort jag rör mig, så jag fick order om att ta det lugnt och vila mycket. Hur jag nu ska kunna vila mer än jag gör...

I allafall så ville de att jag skulle höra av mig direkt sammandragningarna blir regelbundna, även om det är långt mellan dem. Detta för att min sista igångsättning (med Minea) gick ordentligt fort trots att tappen var helt omogen när jag kom in. Så nu när tappen är mogen och mjuk, så kan det gå fort om det sätter igång på riktigt...

Så kontentan av detta är att det är skönt att det inte är på väg att sätta igång just nu, men samtidigt blev jag ännu oroligare att det ska gå väldigt fort när det är på riktigt...

Mycket sammandragningar, mensvärk och rejäl tyngd i underlivet gjorde att barnmorskan jag pratade med på förlossningen ville att jag skulle komma in på kontroll om ett par timmar. På ett sätt hoppas jag att det bara är normala förvärkar och att tappen inte är påverkad, men samtidigt så vore det skönt om det har hänt något av de sammandragningar jag har, så att jag inte tog upp deras tid i onödan...

Jag har ont. Inte bara lite ont utan massor av ont. Fogarna gör så ont så jag känner hur gråten bränner bakom ögonlocken. Jag misstänker att dagens alla sammandragningar har påverkat fogarna också. Dubbla Citodon, värmedyna och soffläge är det som gäller. Också hoppas jag innerligt att jag har mindre ont i morgon.

Idag tror jag min livmoder fått ett frispel eller nåt sånt. Jag har sammandragning på sammandragning. Men de sitter bara i magen och känns inget i ryggen, så jag är inte orolig. Men lite jobbigt är det. Jag har haft runt 5-6 i timmen hela dagen, och de håller i sig allt från 30 sekunder till ett par minuter. Dock helt oregelbundna.

Sen har jag en misstanke om att Sprattlet håller på att borra ner huvudet i mitt bäcken. Och det är ju bra. Fast obehagligt då det ilar så vansinnigt nästan så fort jag är uppe och rör på mig...

Vecka 34+1 idag. Det närmar sig.

Idag är jag gnällig igen... Ont i fogarna, ont i ryggen, händer som värker och som inte lyder mig. Fötter som är runda som fotbollar undertill och som gör ont att gå på, halsbränna, ständigt kissnödig. En bebis som envisas med att ligga på tvären i magen. Och tydligen är det roligaste som finns att sträcka på sig, vilket för till följd att jag tror att magen ska spricka i sidorna av trycket. Det gör ONT när han gör så.

Usch! Jag avskyr att vara gnällig! Idag är en sån dag jag verkligen skulle vilja slippa.

"Vid den här tiden brukar de flesta bebisar ha lagt sig med huvudet neråt, även om de kan fortsätta vara rörliga ett tag till innan de fixerar sig", sa min bm. Tror ni min knatte ligger med huvudet neråt? Nä då. Inte alls. Sprattlet låg med huvudet mot mitt högra höftben och sparkade mig så fint i vänster sida. En stund senare hade han flyttat på sig och hade huvudet under revbenen på höger sida och sparkade mig ner i vänster ljumske. :-) Fosterljud; 148 slag/minut Sf-mått; 32 cm Hb; 123 Socker; 6,7 Blodtryck; 125/70 Fosterläge; Rörligt, lite kors och tvärs. :-) Vikt; +4 kg sen sist (+15 kg totalt). En hel del av det sista jag gått upp är nog vätska, då det kommer rätt fort och jag är stel i händerna och rund under fötterna. Det var ju det jag misstänkte också. Min yrsel kan nog bero på att jag har ett lågt värde på mina järndepåer. Mitt värde var 13 och normalvärdet är 15-150. Ingen fara egentligen, men hon ville att jag skulle börja äta järntabletter.

Just nu är jag trött och less och känner mig lite gnällig. Fötterna är svullna - det är som att gå runt på bollar hela tiden. Händerna domnar under nätterna så jag vaknar av det. Jag har sån halsbränna så att om det stämmer att det tyder på mycket hår på barnet, så kommer detta barn att vara hårig som en apa eller nåt... Fogarna värker konstant och jag har på bara en dryg vecka gått från att klara mig utan smärtstillande till att nu måsta ta Citodon dygnet runt, och det är knappt att jag klarar mig på en Citodon åt gången. Jag är trött hela tiden fast jag sover helt ok.

Sådär. Nu har jag fått gnälla av mig lite. Dags att ta nya tag.

Det är en liten rackare som bor i magen på mig. 1378g fick läkaren vikten till, och det är 20% mindre än förväntat. Det anses normalt ända till -22%, men vi ska tillbaka om två veckor för att kolla så att han fortfarande håller dig inom den ramen.

I övrigt kan meddelas att han ligger med benen uppslagna, alltså med fötterna uppe vid öronen, precis som Nellie gjorde. Däremot så sitter han inte med rumpan fastkilad nere i mitt bäcken som hon gjorde, utan det finns fortfarande stor chans att han böjer benen och lägger sig som han ska ligga. Vi får väl se hur det ser ut nästa gång.

Mental uppladdning pågår. Snart dags för ett nytt ultraljud och viktskattning. Jag tror att det är det 11:e eller möjligtvis 12:e ultraljudet jag gör den här graviditeten. Och ändå känns det lika läskigt att åka dit fortfarande...

Jag sitter och skriver packlista till BB-väskan. Det känns lite skumt att göra det redan, men samtidigt så är det ju bra att ha det gjort. Och ja, jag lär nog börja packa lite om inte allt för länge. Typ redan i morgon. :-D

Halvonda sammandragningar börjar vara mer regel än undantag nu. Men jag är inte orolig direkt då det sällan kommer fler än några stycken åt gången. Fast de påminner mig om att allvaret närmar sig. Tjohoo!